När man bor på landet är man så illa tvungen att ha bil, helst två per hushåll. Det är sen gammalt. Är det en orubblig naturlag? Och måste det vara så för alltid? Maja Söderberg är entreprenören som brinner för att ställa om samhället till en hållbarare version, som gräver där hon står. Ganska bokstavligt. Hon bor i byn Tolg, tre mil utanför Växjö där hon driver ett andelsjordbruk, Nybrukarna. För några år sen startade Maja tillsammans med några andra en webbaserad samåkningstjänst för landsbygden, Mobilsamåkning.se. Vi ringde upp Maja för att fråga hur det funkar, och hur man kan tänka för att transportera sig mer hållbart på landsbygden.
Hej Maja! Först och främst - måste man ha bil när man bor på landet?
Det beror på var på landet man bor. Det är svårt på många ställen utan bil – så är det ju. Men det behöver ju inte vara en ursäkt för att det ska behöva vara så för evigt. Det finns enkla åtgärder som gör att det skulle vara mycket lättare att bo på landsbygden utan bil, och man kanske kan satsa på att ha bara en bil i hushållet. Bara det gör stor skillnad. På landet blir det ofta att man har två bilar, och då tar man bilen vart man än ska, även om det egentligen är ganska korta sträckor som man t ex hade kunnat cykla eller till och med gå.
Du har ju varit med och tagit fram tjänsten Mobilsamåkning. Hur funkar det rent praktiskt?
Man loggar in i tjänsten och kommer in i sin bys system. Man får då upp dagens körningar på olika sträckor. Där kan man se de olika alternativen det finns att åka med, både buss och privata körningar. Då kan du antingen boka dig på någon eller lägga till en körning. Om någon bokar sig på din körning får du ett sms som du kan svara ja eller nej på. Det finns förutbestämda sträckor och hållplatser som är väldigt lätta att ändra på för att det ska gå snabbt och lätt att boka. Det finns ett betalsystem kopplat, så att som chaufför får du betalt och som passagerare får du betala.
För att det ska kännas tryggt och för att man ska få med folk ansluter man sig till tjänsten traktmässigt, berättar Maja.
– Varje system är slutet och byn bestämmer själva sitt område eller trygghetszon, alltså det område där de känner sig trygga att samåka inom. Vi har jobbat med landsbygd och glesbygd där det är ont om kollektivtrafik i första hand. Utmaningen är att det är väldigt få personer och du måste få med många fler än om du kör ett samåkningssystem på väldigt vältrafikerade sträckor, som t ex Stockholm-Göteborg. Här bygger det på att du får med dig en stor procentuell andel av byborna för att det ska fungera tillräckligt bra. De som kanske inte är ”early adapters” behöver känna att det här inte är att lifta, utan något annat – att man gör det här för sina grannar och för byns skull. Där det funkar bra är det att det finns en klick som använder det och använder det ganska mycket.
Majas tips för mer hållbara resor på landsbygden:
• På landet är elcykeln väldigt bra. Det är ofta lite längre sträckor man cyklar och då kanske det är det som gör skillnaden att man ändå orkar cykla fast man är lite förkyld eller väldigt trött, eller har mycket backar. Ibland tar jag vanlig, ibland elcykel.
• Rusta din cykel för vintern. Sätt på dubbdäck så kan du cykla nästan alla dagar på året, även på landet. Skaffa en cykelkärra om du vill kunna skjutsa barn eller storhandla.
• Man behöver inte känna att man ska leva helt utan bil. Ta bussen de dagar det passar, samåk de dagar det gå, cykla någon dag i veckan, hyr bilpoolsbil om det behövs. Det kan vara ungefär som att vara mobilist (”modern bilist”, att man använder alla sorters transportmedel för att täcka sina transportbehov, inte uteslutande bil, reds. anm.) i stan.
• Hyr bil av grannarna, eller sätt upp en bilpool i byn. Det räcker ofta att man får ihop tio bilar till systemet som står på lite olika platser i byn. Det kan vem som helst ta initiativ till.